Det är klart att det var härligt med de där gamla repiga klassikerna som krävde hederlig filmvisningsteknik och där censureren hade en betydligt högre nivå än den har idag.
Men vem skulle vilja klara sig utan ”nymodernigheter” som Titanic, Fight Club, Jurassic Park, Pulp Fiction, Se7en, Gudfadern, Sagan om Ringen, Slumdog millionaire, Avatar, När lammen tystnar, American Beauty, Forrest Gump, De hänsynslösa, Braveheart, Shawshank redemption, The Dark knight eller Moulin rouge?
Det är ju rent hisnande hur tekniken går framåt – och utnyttjas på fascinerande sätt – medan skådespelarna blir duktigare och regissörerna djärvare.
En invändning mot nyare filmer är att det börjar bli tunnsått med idéer på bra historier, men där kan ju svaret vara att dels göra om gamla historier (hur många gånger har vi inte sett varianter på Romeo och Julia-dilemmat, till exempel) och att utnyttja det faktum att världen hela tiden förändras och utvecklas. Det finns alltid nya fenomen och historier att beskriva. Se bara på filmer som bygger på sanna historier, så som ”Last King of Scotland” eller ”Schindlers List”!
Det kommer att bli väldigt spännande att se vad som är det kommande decenniets nya stora filmhändelser. 3D exploderar ju i popularitet just nu, och med all sannolikhet kommer den formen av förstärkta upplevelser fortsätta att utforskas av filmskaparna. Vi får vänta och se. Till dess finns det ju en mängd filmer, både nya och gamla, som man kan se om och se om igen!
