Det har gjorts många filmer om maffian i USA, om italienska migranter från Sicilien som kommer till New York och New Jersey under perioden 1880-1920, och som tar med sig sina gamla traditioner dit. En historiker sa en gång på radio att det är lika spännande att läsa om Gustav Vasa och intrigerna vid hans hov som att se en maffiafilm, men egentligen är det kanske snarare tvärt om: överhuvudet i en maffiafamilj beter sig precis som en renässansfurste, men i nutid, och det är det som fascinerar.
En riktig mafioso trivs bäst på ett casino, helst ett som han driver själv. Han låter även korrupta politiker spela där, för att på detta sätt få hållhakar på dem. Mest stilbildande av alla maffiafigurer är Marlon Brandos Don Corleone i Francis Ford Coppolas Gudfadern-trilogi, men de maffiaskildringar som hålls högst är kanske ändå tv-serierna.
Italienska serien Bläckfisken, La Piovra i original, beskriver den sicilianska maffian och dess tentakler (därav titeln) ända upp i det italienska samhällets översta skick. En beskrivning som inte är tagen ur luften, med tanke på de senaste årens många rättsskandaler kring Silvio Berlusconi.
TV-serien Sopranos, av många ansedd som världens bästa, alla kategorier, handlar om maffiabossen Tony Soprano, som går i terapi. Seriens huvudförfattare David Chase inspirerades av en scen i komedin Släkten är värst, där en maffiaboss besöker en terapeut. Resten är, som det brukar heta, TV-historia.
